För detta är min sanning
Att jag är deprimerad är det få som tror & inget jag brukar prata öppet om mer än här på bloggen, min mamma säger att det blivit värre dom 2 senaste åren. Jag vet inte jag tycker ofta jag känner mig nerstämd men jag håller masken framför min son & framför folk rent almänt, men jag kan erkänna att i min ensamhet & om nätterna är det ibland ett helvete men jag försöker alltid tänka på att det finns dom som har det värre. Men måste erkänna att det är svårt att tänka på andra när man själv tycker att ens egna liv är SKIT. Det är svårt att tänka på det bra man harr i dom stunderna man bara mår så jävla dåligt. Har ju medicin för att jag är så deppig men jag vet inte det känns inte som den hjälper på samma sätt som den gjorde när jag började med den för unefär 8 år sedan? Har fått en tid hos läkare nu denna månad så man kan ju hoppas att hon/han har något bra att komma med, så får mig att få lite förhoppningar på något bra.
Jag har verkligen blivit expert på att sätta ett fake leende på läpparna när jag är ute, men dom som känner mig som min familj & min bästa vän Eemelie dom ser igenom mig. Vet inte hur många gånger jag bara gråtit framför dom, känns sönt att få ut allt ibland. Att kunna slå i väggen & få ut saker ibland är så jävla skönt & det känns oftast lite lättare. Jag är glad att jag har hund, för han gör så jag måste upp fixa mig & gå ut. Det finns dagar då jag lätt bara skulle kunna ligga i sängen och inte röra mig, bara sova bort hela dagen. Nu senaste tiden sover jag extra mycket samtidigt som jag sover dåligt, det är tecken på att man är deppig sa min läkare. Saken är man får ofta höra att det bli bättre, men jag tycker det varit så här i 8 år? När ska det blir bättre är min fråga???
Jag ville egentligen inte skriva om detta, jag har hållt mig så länge. Men jävligt skönt att få skriva av sig, så nu vet ni exakt varför jag vissa dagar inte orkar blogga. Denna låt är hemskt, texten är hemsk. Men man känner igen sig lite, men som sagt när man har världens finaste son finns det ingen som heter ge upp. Även om dom tankarna ibland finns... men har jag klarat dom här åren så kommer jag klara flera år till. Det bara måste gå, för Emilis skull♥
Trackback