För jag är Isabel
Det slog mig häromdan hur snabba vi människor är på att döma andra. Det är lätt att döma folk efter hur det ser ut. Alla gör det, medvetet eller omedvetet. Vi tittar på kläder, gångstil, utseende. Jag kan ibland känna mig missförstådd på grund av att andra inte tar sig tid att lära känna mig på riktigt & jag blir väldigt frustrerad över när enbart yttre går före inre.
Många av mina blogg läsare här i Andersberg har kommit fram till mig & berätta att dom läser min blog & självklart blir jag JÄTTE glad. Dom säger oftast att jag verkar vara en jätte social glad tjej & så skulle nog mamma och pappa också beskriva mig. Men ibland mår jag dåligt men det är så lätt att leka framför folk att man mår bra. Det är jag riktigt grym på, men dom ska veta om hur trasig jag känner mig ibland inom mig.
Men jag blir glad ifrån hjärtat när folk kommer & säger att dom läser min blogg, där behöver jag inte leka glad för jag blir JÄTTE GLAD. Jag har blogg läsare i olika åldrar men det är ju dom här dom unga tjejerna & killarna som ofast vågar gå fram.
Känns också som att folk tror att dom känner en för att dom läser ens blogg, men jag skriver ju inte om allt i min blogg. Man ska försöka att va så privat som möjligt, för då får man läsare. Ibland får jag tänka både 1 & 2 gånger om jag ska lägga upp det här inlägget jag precis skrivit & det händer ibland att jag raderar det.
Trackback